Lodjur

Lodjuret är Europas största kattdjur och samtidigt Sveriges enda inhemska art inom denna familj. Under senare år har populationen ökat markant och arten har spridit sig över större delen av landet. I dag är lodjuret vårt vanligaste större fyrfota rovdjur efter björnen. Du hittar lodjur i praktiskt taget hela Sverige, med undantag för Öland och Gotland, där de förekommer mest talrikt i norr och i mellersta delen av landet. Arten går även under namnen kattlo, varglo och rävlo.

Utseende

Lodjuret karakteriseras av en kompakt kropp på långt ben, rundade tassar med välutvecklade trampdynor och en för ett kattdjur ovanligt kort svans med svart spets. En vuxen hane väger mellan 20–30 kilogram medan honan är något mindre och väger 15–20 kilogram.

Pälsen skiftar mellan årstiderna. Under sommarmånaderna varierar färgen från gulbrun till rödbrunt, medan vinterns täckpäls är betydligt tjockare, ljusare och får en mer gråaktig ton. De flesta lodjur uppvisar mörka fläckar i pälsen, men både färg och teckning kan skilja sig märkbart mellan enskilda individer.

Ekologi

Lodjuret trivs bäst i skogsmarkterritorier, särskilt på bergig och brant mark. Arten är hela året aktiv inom sitt hemområde och följer ofta samma stigar återkommande gånger – fenomenet kallas “lodjursväxlar”.

Arten är mycket försiktig och högljud, föredrar att röra sig under skyddande trädtäcke och är övervägande nattaktiv. Med sin utmärkta mimikry är lodjuret svårt att få syn på i sitt naturliga tillstånd, vilket förklarar varför få människor möter arten i det vilda.

Föda

Som ensam jägare använder lodjuret sitt skarpa syn, hörsel och luktsinne för att lokalisera byten. Dess huvudsakliga diet utgörs av ren och rådjur, men arten tar även får, hare och skogens småfåglar. Lodjur och varg konkurrerar delvis med rödfräven om samma bytesdjur, men kan även övermanna denna smaller rovdjur.

Denna konkurrens har en positiv bieffekt: närvaron av lodjur och varg kan indirekt förbättra tillväxten i vissa småviltstammar – särskilt för mindre bytesdjur som sorkar, som är avgörande för rödfräven men mindre viktiga för de större rovdjuren.

Fortplantning

Brunstperioden sträcker sig från slutet av februari fram till början av april. Honan föder upp till fyra ungar, vilka vanligtvis kommer till världen under maj och juni.

Jakt

Lodjuret står under fridlysning och får, likt övriga större rovdjur, endast jagas under strikt övervakning. För att hålla populationen i balans och begränsa skador på renar och tamboskap får Länsstyrelsen besluta om skyddsjakt och begränsad licensjakt när villkoren är lämpliga.

Praktiskt taget all lodjursjakt regleras genom Länsstyrelsens beslut. Om du planerar att jaga lodjur måste du inte bara följa den allmänna jakt- och vapenlagstiftningen utan även sätta dig in i de speciella villkor som gäller för ditt län eller område. Du bör också kontrollera hur många djur som återstår på tilldelningen i ditt jagningsdistrikt.

Vid användning av fälla vid lodjursjakt får endast särskilt godkända fångstredskap användas, och du måste anmäla fällans placering till Länsstyrelsen.

Jakttid är begränsad till mellan en timme före soluppgång och en timme efter solnedgång. Under den sista timmen efter solnedgång får enbart vaktjakt eller smygjakt bedrivas.

För vapen krävs minst ett kulvapen av klass 2 eller ett hagelvapen.

Snabbrepetition

Europas största och Sveriges enda kattdjur
Förekommer i hela Sverige förutom Öland och Gotland
Mest vanligt i norra och mellersta Sverige
Vikter: hane 20–30 kg, hona 15–20 kg
Livsmiljö: skogar med bergig och brant terräng
Hemområdesvandrare som följer återkommande stigar (lodjursväxlar)
Försiktig och nattaktiv, svår att observera i vilt tillstånd
Föda: främst ren och rådjur, även hare och skogsfåglar
Brunst: slutet av februari till början av april; 4 ungar föds maj–juni
Status: fridlyst; jakt regleras via Länsstyrelsen som licens- eller skyddsjakt
Jakttid: 1 timme före soluppgång till 1 timme efter solnedgång (sista timmen endast vakt/smyg)
Minsta vapenklass: kulvapen klass 2 eller hagelvapen