Fjällripa

Fjällripan är en hönsfågel som främst förekommer på Sveriges högfjäll, särskilt på de öppna kalfjällen. Under de kallare månaderna kan den migrera nedåt till videregionen – det vegetationsbälte som sträcker sig ovanför skogsgränsen.

Utseende

Fjällripan kännetecknas av en kraftig, rundad kropp med ett förhållandevis litet huvud och en kort, robust näbb. Både tår och underben är täckta av täta fjädrar. Fjällripan byter dräkt efter säsong: under sommaren är den gråbrun och fläckig, vilket ger utmärkt kamouflage mot sten och växtlighet. Vinterdräkten är däremot nästan helt vit, medan vingarna alltid visar sig vita under flykt.

Tuppen bär en markant röd ögonkam ovanför ögat – denna är mest synlig under häckningsperioden. I vinterdräkt är tuppen vit men har ett karakteristiskt mörkt streck mellan öga och näbb samt svarta stjärtfjädrar.

Hönan är något mindre och mer dämpad i teckningen. Hennes ljusare färgpartier kan ibland verka mer beigefärgade eller gulbruna än grå, beroende på ljus och miljö. Ögonkamen är mindre framträdande än hos tuppen – ofta bara ett svagt rött streck som kan vara nästan omärklig på håll eller i dåligt ljus. I vinterdräkt saknar hönan tuppens karakteristiska mörka teckningar.

Förväxlingsrisk

Fjällripan förväxlas oftast med dalripa. Fjällripan är dock mindre, har en finare näbb och uppvisar ofta en gråare färgtoning under vår och sommar. På vintern skiljer hanfåglarna sig genom att fjällripstuppen har ett tydligt mörkt parti mellan öga och näbb. Honorna från båda arterna blir nästan helt vita på vintern och är då mycket svåra att skilja.

Ett bra sätt att särskilja arterna är genom deras läten. Fjällripan är betydligt mindre högljudd än dalripan och ger ifrån sig dämpade knäpande och snarkande ljud. Dalripan har ett mycket mer framträdande “kacklande” läte, där tuppspelets karakteristiska “dalripeskratt” är särskilt igenkännligt.

Föda

Vuxna fjällripor livnär sig huvudsakligen på låga buskar samt på knoppar från björk och pil. De unga riporna äter däremot överväxande insekter under sina första levnadsmånader.

Jakt

Inom jägarsamfundet klassificeras fjällripan som en skogshöna. Den mest traditionella jagtsättet på ripa är med snara – en metod som grundar sig på ripans naturliga beteende att föredra gång före flygning.

Innan du jagar ripa med snara krävs både särskild utbildning och ofta även särskilt tillstånd från Länsstyrelsen. Vid jakten själv gäller minimikravet för vapen: kulvapen av klass 4 eller hagelvapen.

Snabbrepetition

Lever på högfjällen, främst på kalfjället
Rör sig ner i videregionen under vintermånaderna
Stor, rundad kropp med litet huvud
Sommardräkt är gråbrun och fläckig; vinterdräkt nästan helt vit
Fjäderklädda ben
Tuppen har en röd ögonkam, mest synlig under häckningstiden
Lätt att förväxla med dalripa, men är mindre och har klenare näbb
Fjällripan är ofta gråare än dalripa under vår och sommar
Vintervarianten hos tuppen karakteriseras av ett mörkt markerat område mellan öga och näbb
Fjällripan gör dova knäpande och snarkande ljud; dalripan kacklar
Adulta individer äter björk- och pilknoppar
Ungfåglar lever huvudsakligen på insekter
Ripsnaring är ett traditionellt jagtsätt
Särskild utbildning och ofta licensering från Länsstyrelsen krävs
Rekommenderat vapen: kulvapen klass 4 eller hagelvapen