Älg

Älgen är världens största hjortdjur som lever i dag och samtidigt Sveriges största landlevande djur.

Benämningar och Sinnen

En hanälg kallas tjur eller oxe, honälgen kallas ko – där en ko som ännu inte fött ungar benämns kviga – och ungarna kallas kalvar.

Älgen är utrustad med ett imponerande luktsinne och utmärkt hörsel. Den kan vrifta sina öron hela 180 grader för att söka efter ljudkällor. Synen är dock svagare, och älgen har svårt att upptäcka fixa faror som inte rör sig.

Könsbestämning och Åldersuppskattning

Tjurar är genomsnitt 20 procent större än kor och kännetecknas av horn, kraftig nacke och ett markant hakskägg. I Norr är älgarna större än i söder. En tjur väger vanligtvis mellan 320–450 kilogram, medan en ko väger mellan 250–375 kilogram.

För att bestämma könet året runt kan man studera bakdelens färgteckning. Älgkor har en påtaglig ljus pälsstrimma längs insidan av bakbenen som fortsätter över skinkorna, vilket bildar ett sammanhängande ljust område. Älgtjurar saknar denna ljusa strimma och har istället en enhetligt mörk bakdel.

Kalvar uppvisar en kompakt kroppsform med kort hals och huvud. Under sommaren är de tydligt rödbruna, men övergår till mörkare gråbrun när vinterpälsen växer fram i september–oktober. Kalvar har också en karakteristisk yvig och ofta ljusare man.

Kvigor skiljs från äldre kor genom en smalare kropp med rakare linjer och kortare huvud, medan mogna kor har djupare svankrygg, längre huvud och rundare former.

Unga tjurar mellan 1,5–6 år ser lättare ut än fullvuxna, med mindre bakdel i proportion till bogpartiet och relativt smal hals. Deras horn är mindre och klenare. En fullvuxen tjur har en massiv nästan fyrkantig kropp, tung hals och större, fullt utvecklad hornkrona med större spännvidd och fler taggar.

Vid bedömning av älgtjurens ålder är det viktigt att göra en helhetsbedömning – man bör inte enbart fokusera på horn, då unga tjurar ibland har många taggar medan äldre kan ha svagare uppsättning.

Hornets Utveckling

Älgens horn existerar i två huvudtyper: stång- eller grenhorn med långa, tydliga taggar, och skovelhorn som är bredare och plattare med kortare kanttaggar. Stånghorn förekommer oftare i södra Sverige medan skovelhorn dominerar i norr.

Tjuren kastar sina horn några månader efter brunsten, vanligtvis januari–februari, även om äldre individer kan göra det redan i november och yngre så sent som mars. Omedelbart börjar nya horn växa under ett skyddsande hårigt hudlager kallat basthud. När hornen är färdiga i augusti–september torkar basthuden och tjuren fejar denna bort mot buskar och träd.

Tjurkalvar utvecklar små knappformade horn redan första hösten. Hornen växer gradvis påverkade av ålder, arv, näring och livsmiljö. Älgtjurens horn når vanligtvis maximal storlek mellan 6–12 års ålder – då kallas den “kapital”. Med ålder minskar både hornstorlek och taggantal, varvid man säger att tjuren “går på retur”.

Levnadssätt

Älgen hävdar inte revir utan förhåller sig till så kallade hemområden – begränsade zoner där älgen väljer att vistas under en viss period. Tjurarnas områden är större än korarnas. I norr vandrar älgar mellan säsongvis område mellan sommar och vinter på grund av varierad födotillgång.

Föda

Älgen är en idisslare som under sommaren förtärer blad, skott och mindre kvistar från asp, sälg, rönn, ek och björk. På vintern utgörs födan av tallris, enris och kvistar från samma lövträd. Vid milda snöförhållanden äter älgen också bärris och ljung.

Älgen söker sig gärna till ungskog och kraftledningsgator där betet finns i större mängd på bekväm höjd. Älgen orsakar mer skador än något annat viltslag på ungskog – särskilt på tall och björk.

Fortplantning

Älgko brunstar vid slutet av september. Efter parning bär hon kalven i cirka åtta månader och föder vanligtvis 1–2 kalvar i maj–juni. En nyföddskalv väger omkring 10–15 kilogram. Kalvarna stannar hos modern ungefär ett år.

Älgkvigor blir könsmogna omkring två års ålder och föder sin första kalv vid tre år. Mogna kor är mer fruktsamma än yngre och är viktigare för populationsutvecklingen. Under år med dålig födetillgång eller undernäring kan kon välja att stå över att föda.

Tjurens brunstbeteende varar flera veckor sammanhangt, medan kon endast är mottaglig under ett dygn. Befruktas hon inte kan hon brunsta igen efter ungefär tre veckor.

Jakt

Jakt är den vanligaste dödsorsaken för svenska älgar och står på många platser för 90 procent av dödligheten.

Älgjakt får bedrivas från en timme före soluppgång till en timme efter solnedgång. Under timmen efter solnedgång tillåts endast vaktjakt eller smygjakt.

Minimikravet för vapen vid älgjakt är kulvapen klass 1 – den typ som i vardagsspråk kallas älgstudsare.

Snabbfakta om Älgen

Sveriges största landlevande djur
Hane: tjur eller oxe. Hona: ko eller kviga. Ungar: kalvar
Utmärkt lukt och hörsel; svagare syn
Tjur cirka 20 procent större än ko
Tjur kännetecknas av horn, grov nacke och hakskägg
Vikt: tjur 320–450 kilogram, ko 250–375 kilogram
Ko har ljus strimma på bakben och skinkor; tjur har mörk bakdel
Kalv är kompakt; rödbrun på sommaren, gråbrun när vinterpälsen kommer
Horn förekommer som stång- eller skovelhorn
Stånghorn vanligare i söder, skovelhorn i norr
Tjuren kastar hornen oftast januari–februari
Nya horn växer med basthud; fejas bort augusti–september
Horn största mellan 6–12 års ålder när älgen är “kapital”; minskar sedan
Älgen har hemområden, inte revir
I norr vandrar älgen mellan säsongsvisa områden
Äter blad och skott på sommaren; ris och kvistar på vintern
Betar gärna ungskog; kan skada tall och björk
Brunst slutet av september; dräktighet cirka åtta månader, 1–2 kalvar maj–juni
Jakt: från en timme före soluppgång till en timme efter solnedgång
Vapen: kulvapen klass 1