Jaktteori.se

Jakthunden | Jaktteori

Välkommen till Jaktteori.se – Din kompletta väg till Jägarexamen och vidareutbildning

Jaktteori.se är din ultimata resurs för att navigera jägarexamen och fördjupa dina kunskaper inom jaktens fascinerande värld. Vår plattform är utformad för att ge dig allt du behöver, från grundläggande teori till avancerade insikter och praktiska verktyg.

Utforska våra omfattande sektioner:

  • Jaktteori & Lärande: Dyk ner i våra välstrukturerade teorikapitel, tillgängliga både som text, ljudbok och videokurs. Här hittar du allt från en grundläggande Inledning till fördjupningar om Jägaren, Jakten, Jakthunden, Vapnen, Jakttermer och övriga relevanta ämnen. Använd “Fortsätt läsa” och “Bokmärken” för att smidigt följa dina framsteg.
  • Kunskapskontroll & Prov: Förbered dig inför jägarexamen genom en mängd olika prov. Starta ett gratisprov, testa dig på specifika vilt- eller fågelprov, eller skapa ditt eget anpassade prov. Vi erbjuder även teoriprov, översikt över pausade och avslutade prov, samt sparade frågor och detaljerad provstatistik för att spåra din utveckling.
  • Viltuppslagsverk: Utforska Sveriges djurliv med vårt detaljerade viltuppslagsverk. Få en översikt över olika kategorier som hjortdjur, gnagare, hardjur, sälar, mårddjur, rovdjur, övriga däggdjur, samt ett brett spektrum av fåglar inklusive dykänder, simänder, gäss, hönsfåglar, måsfåglar, kråkfåglar och övriga fåglar. Identifiera även förväxlingsbara arter och studera viltspår.
  • Jaktresan & Checklistan: Gör lärandet interaktivt med “Jaktresan”, ett engagerande spel som guidar dig genom hela teorin. Använd vår praktiska “Checklista för din jägarexamen” för att säkerställa att du inte missar något viktigt steg.
  • Medlemskap & Support: Logga in, bli medlem för full åtkomst, eller ge bort ett presentkort. Vi erbjuder även rekommenderade länkar och möjligheten att skicka feedback.

Jakthunden – En Oumbärlig Partner i Jakten

Jakthunden är inte bara ett sällskapsdjur; den är en ovärderlig och ofta avgörande partner i jakten, med roller som sträcker sig från spårning och stöt till ställande och apportering av vilt. I detta kapitel fördjupar vi oss i jakthundens centrala roll, de regler som styr jakt med hund, ditt ansvar som hundägare, samt hur jakthundar ska tränas och skötas för att uppnå optimal prestation och välmående under jakt.

Vi kommer att gå igenom olika typer av jakthundar – såsom drivande hundar, ställande hundar, apporterande hundar och eftersökshundar – och hur de bäst används vid olika jaktformer, anpassat efter viltart och terräng. Kapitlet behandlar även regler för löshundsanvändning, specifika jakttider och hur du etiskt och effektivt undviker att utsätta viltet för onödiga påfrestningar.

Du kommer bland annat att lära dig:

  • Ditt juridiska och etiska ansvar som hundägare.
  • De specifika regler som gäller för löshundsanvändning och eftersök.
  • Gällande tider för både jakt och jaktträning med hund.
  • Hur du säkerställer att din hund inte orsakar viltet onödig stress eller lidande.
  • En översikt över olika jakthundstyper och deras användning i olika jaktformer.

Innehållsöversikt:

  • Lagar och etikregler
  • Din hund
  • Strikt ansvar
  • Krav på eftersökshund
  • Tillräcklig jaktmarksstorlek
  • Krav på apporterande hund vid fågeljakt
  • Hundar i naturen
  • Tider för jakt och jaktträning med hund
  • Onödiga påfrestningar
  • Hundpejl
  • Drivande hundar
  • Älghundar
  • Skällande fågelhundar
  • Stående fågelhundar
  • Kortdrivare och stöthundar
  • Stötande hundar
  • Vildsvinshundar
  • Grythundar
  • Apporterande hundar
  • Eftersökshundar

Lagar och etikregler

Svensk jakt präglas av en lång och stolt tradition där jakthundens roll är djupt rotad. Det är anmärkningsvärt att ungefär varannan svensk jägare äger en egen jakthund, och populariteten hos olika hundtyper varierar ofta med viltstammarnas storlek och sammansättning.

Som hundförare är det avgörande att du håller dig fullständigt informerad om de bestämmelser som styr jakt och jaktträning med hund. Jakthundar är raser som selektivt avlats fram för specifika jaktändamål. De besitter egenskaper som är anpassade för en särskild typ av jakt, vilket innebär att du som hundägare måste förstå din hundras lämplighet för att minimera stress och lidande för det vilt du jagar. Det handlar om både effektivitet och etik.

Din hund

Vid köp av en hund är det obligatoriskt att registrera ägarbytet hos Jordbruksverket och vid behov även id-märka hunden. Alla hundar bosatta i Sverige ska vara registrerade i Jordbruksverkets centrala hundregister och bära ett unikt ID-nummer.

  • Du är skyldig att märka och registrera din hund innan den fyller fyra månader.
  • Om du köper en hund som är äldre än tre månader ska märkning och registrering ske inom fyra veckor.
  • Har du förvärvat en redan märkt och registrerad hund, måste du anmäla det nya ägarförhållandet.
  • Det är även ditt ansvar att rapportera om hunden avlider, byter namn, om du flyttar eller om andra relevanta förhållanden ändras.

Som hundägare har du ett lagstadgat ansvar att säkerställa din hunds välmående. Detta inkluderar att förse hunden med adekvat mat och vatten, regelbunden motion utomhus samt så mycket umgänge som möjligt med dig, andra människor och hundar.

Lagen fastställer även vissa förbud. Du får till exempel aldrig hålla din hund bunden inomhus, och utomhus får den inte vara bunden längre än två timmar. Förvaring i bur är endast tillåten vid särskilda tillfällen:

  • Vid utställningar, tävlingar, prov och relaterad träning. Buren ska vara täckt på minst två sidor, och hunden måste rastas minst varannan timme.
  • I samband med jakt får hunden förvaras i bur i högst åtta timmar per dygn, förutsatt att den rastas var tredje timme.
  • Under transporter. I en stillastående bil får hunden inte vistas i bur mer än tre timmar.

Strikt ansvar

Att äga en hund medför ett betydande ansvar. Du som hundägare (eller den som har hunden i sin vård) har ett så kallat “strikt ansvar”. Detta innebär att du alltid är skadeståndsskyldig om hunden orsakar en olycka, oavsett omständigheterna kring olyckans uppkomst. Du har dock rätten att kräva tillbaka ersättning från den som bevisligen och faktiskt har orsakat olyckan.

Det strikta ansvaret gäller även i situationer som kan verka paradoxala, exempelvis om en annan hund tar sig in på din tomt. Om din hund då skadar den främmande hunden, är du som ägare skadeståndsansvarig. I sådana fall kan dock skadeståndet eventuellt reduceras om den andra hundägaren bedöms som medvållande, eftersom även de har strikt ansvar för sin hund. Det åligger dig att bevisa detta medvållande.

Vid bråk mellan två hundar blir vanligtvis båda hundägarna skadeståndsskyldiga.

Krav på eftersökshund

Enligt jaktförordningen är det ett lagkrav att en eftersökshund finns tillgänglig på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutning vid jakt på björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin. Eftersökshundar, oavsett ras, ska vara tränade att spåra blodspår utan att låta sig distraheras av doftspår eller vittring från oskadat vilt.

Valet av eftersökshund anpassas ofta efter den specifika viltarten som påskjutits och bedömningen av djurets skada.

Tillräcklig jaktmarksstorlek

För att bedriva jakt med olika hundtyper på ett ansvarsfullt sätt krävs att jaktmarken är tillräckligt stor. Detta är avgörande för att undvika att drevet går in på annans jaktmark.

Följande arealer kan tjäna som riktvärden, förutsatt att marken är välarronderad (sammanhängande och lämpligt formad):

  • 200 hektar för stövare
  • 100 hektar för drever
  • 50 hektar för tax

Om jaktmarken är långsmal eller har oregelbunden form, krävs en ännu större areal för att kunna släppa drivande hundar, då hunden måste kunna hålla sig inom den egna marken.

Krav på apporterande hund vid fågeljakt

Vid jakt på ringduva, gäss eller änder är du skyldig att ha med dig en jakthund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel.

Vid jakt efter övrig fågel räcker det om du har med en jakthund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel under perioden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång.

Kraven på en apporterande hund vid fågeljakt gäller dock inte om jakten sker på snötäckt mark, från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar (konstgjorda fåglar).

Hundar i naturen

Mellan den 1 mars och 20 augusti måste alla hundar enligt lag förhindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. I praktiken innebär detta att de flesta hundar under denna period måste hållas kopplade när de vistas i skog och mark. Endast mycket väldresserade hundar får under denna tid gå lösa, förutsatt att de befinner sig högst någon meter från dig. Hundägaren måste ha sådan kontroll att det motsvarar ett “osynligt koppel”.

I vissa specifika fall råder absolut kopplingstvång. I nationalparker och i områden med renskötsel måste hundar, om de inte används i renskötseln, vara kopplade. Vissa nationalparker har dessutom restriktioner som helt förbjuder hundar. Varje nationalpark har sina egna föreskrifter. Det finns dock undantag för hundar som används i samband med jakt, då de får vara lösa utanför dessa datum.

Omhändertagande av hundar i marker där det finns vilt Om en främmande hund springer lös på ett område där det finns vilt, har jakträttshavaren eller dess representant rätt att koppla hunden enligt paragraf 17 i lagen om tillsyn över hundar och katter. Jakträttshavaren ska snarast möjligt kontakta hundägaren. Om ägaren är okänd, ska Länsstyrelsen kontaktas omgående.

Tider för jakt och jaktträning med hund

För allt jaktbart vilt finns specifika jakttider att följa. För vissa djur är det dock tillåtet att släppa hunden tidigare för både jakt och jaktträning. Vid all sådan aktivitet måste hunden vara lämpad för jaktändamålet och användas av jakträttshavaren eller med dennes medgivande.

Följande datum gäller för jakt och jaktträning med hund:

Hund som förföljer viltet (drivande hundar, kortdrivande hundar, stöthundar samt ställande hundar)

  • Älg: 21 augusti – 31 januari
  • Björn: I hela landet utom Norrbottens län väster om odlingsgränsen: 21 augusti – 15 oktober. I Norrbottens län väster om odlingsgränsen: 21 augusti – 30 september.
  • Hjort och rådjur: 1 oktober – 31 januari
  • Vildsvin: 1 augusti – 31 januari
  • Rödräv: 21 augusti – 28 (29) februari
  • Lodjur: 1 februari – 15 mars, eller den senare tidpunkt då jakten har avlysts genom beslut.
  • Varg: 1 december – 15 januari, eller den senare tidpunkt då jakten har avlysts genom beslut.
  • Järv: 1 september – 30 november, eller den senare tidpunkt då jakten har avlysts genom beslut.
  • Grävling: 21 augusti – 31 januari
  • Mink, mårdhund och tvättbjörn: 1 augusti – 15 april
  • Övriga däggdjur: 21 augusti – 28 (29) februari, eller den tidigare tidpunkt då jakten ska vara avslutad.

Hund som inte förföljer viltet (skällande och stående hundar samt stötande hundar som stannar när de får kontakt med viltet)

  • Fågel: Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län: 16 augusti – 30 april. Övriga delar av landet: 16 augusti – 15 april.
  • Hare, vildkanin, rödräv: 21 augusti – 28 (29) februari.

Hund som används vid jakt under jord (grythundar)

  • Vildkanin, mårdhund, mink, stenmård eller tvättbjörn: 1 juli – 30 juni.
  • Rödräv, skogsmård, grävling: Allmän jakttid samt skyddsjakt.

Om en hund under jakt eller jaktträning uppvisar ett olämpligt jaktbeteende, ska den snarast kopplas.

Onödiga påfrestningar

Det är strikt olämpligt att släppa en hund om det kan förutses att viltet riskerar att utsättas för långvarig stress eller onödigt lidande. Ta alltid hänsyn till rådande väderförhållanden och undvik jakt vid exempelvis sträng kyla, djup snö eller hård skare.

Djup snö hindrar framför allt klövvilt – särskilt rådjur – betydligt mer än hunden. Detta ökar risken för att hunden hinner ikapp djuret och jagar det till utmattning, vilket orsakar allvarlig och onödig stress. Under sådana förhållanden, när viltet dessutom har svårt att hitta föda, kan jakt vara både påfrestande och skadligt för djuret. Släpp därför aldrig din hund för jakt på klövvilt om det är djup snö eller hård skare.

Använd inte snabba och uthålliga hundar vid jakt på klövvilt, och släpp aldrig ytterligare en hund på samma vilt när den första har tröttnat. Om du jagar med flera hundar med olika jaktegenskaper, måste du också vara uppmärksam så att inte en hund försöker hålla viltet i rörelse samtidigt som en annan hund försöker ställa det på plats.

Hundpejl

Många jägare utrustar i dag sina hundar med en hundpejl (GPS). Denna teknik möjliggör att hundens exakta position kan följas via en mottagare eller en mobilapplikation som även jaktlagets övriga medlemmar kan använda.

Med en hundpejl behöver du inte oroa dig för att din hund ska springa bort eller bli svår att lokalisera. Dessutom kan du i god tid se om hunden närmar sig farliga områden som bilvägar eller sjöar med tunn is. Hundpejlen kan även vara ett verktyg för att genskjuta vilt, men kom ihåg att det inte är tillåtet att genskjuta vilt med hjälp av motorfordon.

En hundpejl består av en sändarenhet, som fästs på hunden, och en mottagarenhet som hundföraren bär.

Drivande hundar

En drivande hund följer viltets spår och driver det framför sig med kontinuerlig skallgivning. Det är oftast enklare för drivande hundar att ta upp spår i gryningen, då nattslagen (nattens spår) fortfarande är färska. Drivande hundar kan grovt indelas i två huvudgrupper: kortbenta och långbenta.

  • Kortbenta drivande hundar, såsom drever, tax och basset, driver viltet långsamt. Detta gör dem väl lämpade för jakt på exempelvis rådjur. Taxen är även en effektiv grythund. Dessa hundar arbetar oftast med nosen mot marken, då de främst utnyttjar indirekt vittring (doft som kommer från djurets spår).
  • Långbenta drivande hundar, som hamiltonstövare, beagle, plotthund och finsk stövare, är utmärkta för jakt på räv och hare. De bör dock inte användas på klövvilt, då deras snabbhet och uthållighet kan utsätta viltet för onödiga påfrestningar. Beaglen utgör här ett undantag, då dess något mindre storlek gör den lämplig även för rådjursjakt. En stövare som tränats att inte intressera sig för rådjur kallas “rådjursren”, vilket är en eftertraktad egenskap.

Vid jakt med drivande hund släpper man normalt endast en hund åt gången. Hunden ska “ta upp” viltet, det vill säga hitta det och driva det framför sig med skall. En drivande hund ska bara driva så länge den känner vittring av spårdjuret. Jägarens uppgift är att placera sig på ett pass där viltet, huvudsakligen hare, räv och rådjur, kan förväntas passera.

Älghundar

Älghundarna består av sju spetshundraser som tillhör kategorin nordliga jaktspetsar. Vid älgjakt används framför allt gråhund (norsk älghund), vit älghund, jämthund och hälleforshund.

Vid älgjakt med ställande hund rör sig jägaren sakta i terrängen samtidigt som den lösa hunden söker upp djuret i motvind. När hunden hittar älgen, är dess uppgift att “ställa” den, vilket innebär att den får älgen att stanna på plats genom att avge ett kontinuerligt skall, ett så kallat ståndskall. Jägaren smyger då fram till platsen för att fälla viltet. En ställande hund kan även avge ståndskall vid påträffande av dött vilt.

Man kan även jaga älg med en så kallad ledhund. Den kopplade hunden förs då i motvind, och när den får vittring ska den tyst leda jägaren fram till älgen tills ett säkert skottläge uppstår.

Skällande fågelhundar (Trädskällare)

Vid jakt med skällande fågelhundar används primärt finsk spets, västsibirisk lajka och norrbottenspets. De viltarter som vanligtvis jagas med dessa hundar är skogsfåglar som tjäder, orre och järpe, men ibland även skogsmård.

Jaktmetoden innebär att den lössläppta hunden söker igenom marken och driver upp tryckande skogsfåglar. När fåglarna sätter sig i ett träd, markerar hunden trädet och avger ett tätt och jämnt skall. Detta skall syftar till att både fågelns uppmärksamhet och att leda jägaren till platsen. Skällande fågelhundar kallas därför även trädskällare.

Stående fågelhundar

Vid jakt med stående fågelhund används främst raser som korthårig vorsteh, engelsk setter, irländsk röd setter, strävhårig vorsteh, breton och pointer.

De viltarter som jagas med stående fågelhundar är samtliga fågelarter som “trycker” (håller sig stilla och försöker kamouflera sig) istället för att fly. Exempel på sådana fåglar är tjäder, orre, ripa, rapphöna och fasan.

Jakten går till så att hunden rör sig mot vinden i “vida slag” (sicksackrörelser) för att söka igenom terrängen framför jägaren. Stående fågelhundar arbetar oftast med “hög nos”, då de primärt utnyttjar direkt vittring (doft som kommer direkt från djuret).

När hunden får vittring ska den försiktigt närma sig fågeln och “ge stånd” (stanna upp och tydligt markera var fågeln befinner sig). Jägaren närmar sig då hunden och ger kommando att “resa” viltet – ofta med kommandot “avance”. När fågeln är fälld ska hunden apportera fågeln på kommando.

Kortdrivare och stöthundar

Det finns ingen helt strikt definition som skiljer kortdrivare från stöthundar. Det som utmärker och särskiljer dem från andra drivande hundraser är att de endast driver viltet under en kortare tid.

Wachtelhunden är i dag den mest populära kortdrivande hundrasen i Sverige. Tysk jaktterrier och münsterländer är andra vanliga kortdrivare. Vid jakt med kortdrivare placerar man vanligtvis ut passkyttar. Hunden ignorerar äldre spår och arbetar istället utifrån färsk vittring. När den får vittring driver den viltet med skall, men avbryter drevet om viltet får ett för stort försprång eller om hunden kommer för långt bort från sin förare.

De vanligaste stöthundarna inkluderar springer spaniel, borderterrier, münsterländer och retriever. Vid jakt med stöthundar är hundens uppgift att driva fram allt vilt den påträffar. De kallas stöthundar eftersom de inte driver viltet över längre sträckor, utan snarare sätter fart på det för att skapa skottchanser.

Stötande hundar

Observera att “stötande hundar” inte är samma sak som “stöthundar” (se ovan). Vid jakt med stötande hund används främst jaktspaniel (springer spaniel och cocker spaniel), och ibland även retriever och wachtelhund.

Jakt med stötande hund är en lämplig jaktform i snåriga och viltrika marker, främst för småvilt som fågel, kanin och hare. Jakten går till så att den stötande hunden, i motvind, söker så pass nära föraren att denne kan skjuta ett uppstött vilt med hagelgevär utan att riskera att träffa hunden (detta kallas att hunden “söker under bössan”).

Det är avgörande att hunden inte följer efter viltet när det gör sitt uppflog eller uppsprång. Till skillnad från jakt med stående fågelhundar, markerar den stötande hunden inte fågeln innan den stöter upp den. Därför krävs det att jägaren i större utsträckning måste aktivt söka sig till de terrängpartier där viltet befinner sig. Efter skottet apporterar hunden det fällda viltet på kommando.

Vildsvinshundar

Den vanligaste formen av vildsvinsjakt är vakjakt. Om man väljer att jaga med hund, måste den vara särskilt lämpad för vildsvin, då jakten kan vara både intensiv och riskfylld för hunden. Vanliga raser som används vid vildsvinsjakt är tysk jaktterrier, wachtelhund, jämthund, lajka och slovensky kopov.

En vildsvinshund bör fungera som ett mellanting mellan en ställande hund och en kortdrivare. Vildsvin är snabba och kan vara aggressiva, vilket kräver att hunden är smart, uthållig och modig – utan att vara dumdristig. Det är viktigt att hunden har ett stabilt psyke så att den kan hantera aggressiva och närgångna vildsvin utan att själv bli aggressiv och börja bitas. Vildsvinens betar kan bli upp till 30 centimeter långa och kan orsaka fruktansvärd skada på både hund och jägare.

Grythundar

Grythundar används vid jakt på vilt som lever i gryt, primärt räv och grävling. De hundraser som främst används är släthårig och strävhårig foxterrier, korthårig tax, tysk jaktterrier, jack russell terrier och borderterrier.

Grythundar kan specialiseras antingen som så kallade “sprängare” eller “förliggare”. Sprängare driver ut viltet ur grytet, medan förliggare ställer viltet i grytet och markerar med skall, vilket gör det möjligt för jägaren att gräva sig ner till viltet.

Vid rävjakt används oftast sprängare, då hundens uppgift är att driva ut räven ur grytet och därmed ge jägaren en skottchans. Vid grävlingsjakt är det svårare att få viltet att lämna grytet, varför det är vanligt att jägaren behöver gräva sig ner och avliva grävlingen med en grytpistol. Det är även tillåtet att använda grytpistol för att avliva räv.

Apporterande hundar

En apporterande hund är en specialiserad eftersökshund vars uppgift är att lokalisera och hämta fällt småvilt, oftast and- och hönsfåglar, till jägaren. Den huvudsakliga skillnaden mot eftersökshundar för större vilt är just förmågan att bära tillbaka viltet.

De vanligaste raserna är av retrievertyp, men även springer spaniel och strävhårig vorsteh är utmärkta som apporterande hundar.

Eftersökshundar

Med eftersökshund avses främst hundar som används för att spåra skadat klövvilt och större rovdjur. Raser som bayersk och hannoveransk viltspårhund samt alpenländische dachsbracke är specialiserade på eftersök av klövvilt, men i princip alla hundar kan tränas till eftersökshundar. Valet av eftersökshund styrs ofta av vilken viltart som påskjutits och bedömningen av djurets skada.

Eftersökshundar för klövvilt och rovdjur har som uppgift att antingen i lina eller lösa spåra upp det skadade djuret och vid behov ställa det. Vissa hundar klarar båda uppgifterna, medan andra är specialiserade på den ena eller den andra. Många eftersöksjägare arbetar därför med två hundar i ett så kallat dubbelekipage – en hund specialiserad på spårning och en hund specialiserad på att ställa (en så kallad “stopphund”). För småvilt används hundar som kan apportera in skadat eller skjutet vilt.

En eftersökshund kan även tränas för att fungera som en så kallad avfångningshund. Avfångningshundar kan i undantagsfall användas för att stoppa eller avliva skadat vilt, när det bedöms vara det mest effektiva sättet att förkorta viltets lidande eller när det är säkrare än att försöka avfyra ett avfångningsskott. Vid jakt på friskt och oskadat vilt är det aldrig tillåtet att hunden biter eller på annat sätt utsätter viltet för onödigt lidande. En avfångningshund ska därför inte ses som ett förstahandsalternativ, utan användas endast i strikt nödvändiga situationer.

Enligt jaktförordningen måste en eftersökshund finnas tillgänglig på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen vid jakt på björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin.

[Läs mer om eftersök](länk till eftersökssida)

Vapnen – Nästa Viktiga Kapitel

Fortsätt din jägarutbildning med nästa kapitel om vapen. Lär dig allt om hagel- och kulvapen, ammunition, säkerhet och korrekt vapenhantering.

Testa dina kunskaper och fördjupa ditt lärande!

Gratis teoriprov: Testa dina kunskaper med ett gratis teoriprov. Provet fungerar på alla enheter och frågorna är utformade på samma sätt som på det riktiga teoriprovet. [Starta provet](länk till gratisprov)

Spela Jaktresan: Gör teoripluggandet roligare och lättare än någonsin! Spela dig igenom hela jakteorin med vårt interaktiva spel, Jaktresan. [Testa gratis](länk till Jaktresan)

Frågor och Svar – Exempel på teorifrågor du kan öva på:

  • Vad kallas en rådjurshona?
  • Vilken tid på året får man släppa sin hund för att träna på att spåra vilt?
  • Vid jakt på vilket vilt får luftgevär kaliber 5,5 mm (150 joule) användas?
  • Vilken temperatur är lämplig att hänga kött i?
  • Vilken tid på året infaller rådjurets brunstperiod?
  • Hur många patroner får du max ladda ditt halvautomatiska kulgevär med vid jakt?
  • Vilken tid på dygnet får du jaga älg?
  • Vilket är det längsta rekommenderade skjutavståndet på oskadat vilt vid jakt med blyhagel, oavsett storlek på hagel och trångborrning?
  • Vad syftar begreppet “slaktvikt” på?
  • Vilken trångborrning sprider haglen mest?

Recensioner Läs mer om vad våra medlemmar tycker om våra medlemskap på Jaktteori.se.

Jaktteori.se – Din kompletta plattform för jägarexamen

Kundtjänst

Företaget

Följ oss:

  • [Facebook](länk till Facebook)

Läs mer:

  • [Läsläge](länk till läsläge)

© 2026 Boboshi AB. Alla rättigheter förbehålls. iKörkort är ett registrerat varumärke som tillhör Boboshi AB.

← Tillbaka till Hundregler Öva med teoriprov →